Internet fyller 40!

Vi måste utbringa ett stort grattis till Internet eftersom det idag kl 22.30 (Amerikansk Västkusttid) är exakt 40 år sedan det första meddelandet skickades mellan två datorer via ARPANET. Meddelandet som skulle sändas var ”login” men det som dök upp var de två första bokstäverna ”lo”. En timme senare lyckades man till slut skicka hela ordet! Ett stycke nutidshistoria är det dock, och beviset finns i den logg som skrevs på UCLA när man genomförde försöket. Så hatten av för Leonard Kleinrock och Charley Klein som lyckades med denna bedrift

Det här med framtiden…

Ja, vi har läst vår Nicholas Taleb och vi vet att man inte ska tro på analytiker som pratar om framtiden. Men har man en gammal crush på någon, som vi har på Mary Meeker, så är det svårt att värja sig. Och när hon nu levererar en av sina årliga framåtblickande 70-powerpointslides-på-10-minuter-presentationer. Håll till godo: Mary Meeker’s Internet Presentation 2009.

I övrigt håller vi med dem som tror att GPS kommer att påverka medier under de kommande tio åren i ungefär samma utsträckning som internet påverkat dem under de gångna 15. Massmedier blir lokala. Relevant redaktörskap möter diskussionsorienterade sociala tjänster. Åh, så roligt vi ska ha!

Social media – *FAIL*

Scenen är satt.

Interiör: Mötesrum på kommunikationsstaben i en medelstor till stor svensk organisation (ett par tusen medarbetare). Ljusrörsbelysning. Blädderblock. Whiteboard. PPT-projektor. You know the drill.

En inbjuden konsult (jag!) pratar internkommunikation med stabens knappa 10-talet medarbetare. Vi går igenom kanalerna: personaltidning, chefsbrev, intranät, nyhetsbrev, infoscreens, mötesfora och anslagstavlor.

Så kommer den oundvikliga frågan om sociala medier.

Borde vi inte ha en blogg, ett diskussionsforum, ett litet twitterfeed på intranätet?

Svaret är alltid en motfråga: Är er organisation redo för det?

Är ni redo att lägga ner den tid som krävs för att hålla liv i en diskussion, och att mata den med nya ämnen så att ni inte blir sittande med ytterligare en aktivitetslös, digital kyrkogård så som svenska intranät varit fulla av sedan slutet av 90-talet?

Är er organisation, era ledare och er ledningsgrupp redo för att släppa fram era mest bråkiga och mest pålästa medarbetare i en öppen diskussion?

Svaret landar oftare än inte i ett nej, det är vi nog inte. Och i så fall gör ni bäst i att förändra kulturen i ledningsgruppen innan ni försöker er på att förändra attityden hos medarbetarna.

Sociala medier framställs ofta som ett verktyg som ska skapa öppenhet, transparens och förtroende i en organisation. Sanningen är att de ofta gör precis tvärtom. De bekräftar ledningens ovilja att ta en diskussion, dess otrygghet och dess ovilja att möta sina medarbetare i en öppen diskussion.

Ett skrämmande exempel:

Ett svenskt sjukhus hoppade på hypen och öppnade ett diskussionsforum på intranätet.

Forumet gjorde succé på så sätt att flera medarbetare tog tillfället i akt att öppet ventilera missnöjen och orosmoln. Vad gjorde ledningen? Jublade? Firade att de till skillnad från majoriteten av svenska organisationer har ett så öppet klimat att medarbetare vågar stå för sin kritik?

Självklart inte. De stängde forumet.

Signalen till medarbetarna är entydig och klar: Håll käften, kort och gott.

 

/Robert

Ny kund

Friends Agenda välkomnar Frigo Underwear som ny kund. Frigos produkter står för den största nyheten inom manliga underkläder sedan Jockey presenterade sina första kalsonger av Brief-model. Det gjorde de 1932.

Nu hoppas vi att ni, liksom vi, kommer att tillbringa alla era dagar tillsammans med Frigos underbara påskalsonger. Vare sig de sitter på er eller på någon ni håller kär.

In bed with Obama and Michelle

Vaknade upp i fredags mellan Obama och hans fru Michelle. (Hunden Bo som fyllde ett år samma dag var tillfälligt ur sikte.)

Den upplevelsen delar jag med strax under två miljoner av den amerikanske presidentens vänner på MySpace vänner, som fick ett personligt mail med våra registrerade namn överst:

”Mattias

I morse vaknade Michelle och jag till överraskande och ödmjukande nyheter. Vid sex på morgonen fick vi besked att jag tilldelats Nobels fredspris 2009”

Här övergår presidentens kuddprat till att på känt maner först förklara att han inte känner sig värdig att motta priset (vilket avväpnar dom kritiker som tycker just så) för att därefter prisa tidigare pristagare (ytterligare ödmjukhet + historiens vingslag) för att till sist vänligt puffa över medaljen på min sida av sängen ”priset – och den uppmaning till handling den innebär – tillhör inte bara mig eller min administration; det tillhör alla människor på jorden som kämpat för rättvisa och fred…jag är tacksam för att du stöttat mig så här långt, och jag är hedrad att fortsätta vårt gemensamma arbete under kommande år (framåtblick och inkluderande).

Man kan vrida och vända hur man vill på den norska Nobelmedaljen och diskutera om priset ska ges till förhoppningen om framtida segrar. (Hur ska man i det sammanhanget se på 1994 års pris som gick till Yassir Arafat, Shimon Peres och Yitzhak Rabin. Som en ännu inte uppfylld förhoppning, eller ett misstag?)

Men Obamas förmåga att på några få rader förvandla en alltför översvallande komplimang till ett kalas där alla får godispåsar är avväpnande och imponerande.

Sök det här jobbet. Ring oss sen.

Det finns kunder man drömmer om att jobba med. Sådana där man känner att man skulle kunna göra stordåd för. RFSU är en sådan kund.

Nu söker de ny kommunikationschef. Vårt jobb är roligare, men det här kan ha förutsättningarna att vara en god tvåa. Så om du har meriterna, övertygelsen och drivkraften: Sök det här jobbet.

Sedan ringer du oss så gör vi storverk tillsammans.

Vi hörs!

/Robert – 076-17 555 32

P.S Länken har du här: http://www.stepstone.se/Includes/listing/se/pb/resume/fs_listing.cfm?click=yes&id=153564 D.S.

Vi ger oss – Obama bor i Nextopia

Vi har alltid varit lite sunt skeptiska till handelsprofessorn Micael Dahléns teori om hur ”Nextopia” – förväntningssamhället – gjort stundens upplevelse ointressant i jakten på morgondagens kickar.

Men efter den Norska Nobelkommitténs beslut att ge president Barack Obama fredspriset får vi ge oss.

Först erövrade Obamas inspirerande framtidsretorik och hopp om förändring presidentposten. Nu har karln fått Nobelpriset i förskott för förhoppningar om framtida stordåd.

Att Obama är en mästare på kommunikativa utmaningar – dessutom med humor – visar han genom att leverera den bästa kommentaren till sin stabschef Rahm Emanuel:

”Oslo beats Copenhagen”

Ännu en vän

Andreas Karlsson är det nyaste tillskottet på Friends Agenda där han kommer att fungera som projektledare med särskilt fokus på sociala medier.

Andreas har under det senaste året frilansat som PR-konsult för bland annat Ogilvy och innan dess hade han passerat MTG-världen och funnits på Sonet Film och Modern TV.

Han är även en efterfrågad föreläsare om digital PR.

Vi blev just bättre

Han kunde inte stå emot längre.
Efter månader av övertalning och kärleksfull uppvaktning välkomnar vi Robert Svensson som partner i Friends Agenda.

Robert är inte så ung som han försöker se ut på bild. Han har jobbat med medier, budskap, magasin och kommunikation sedan det tidiga 90-talet. Han har startat tidningar på IDG och på Bonnier Tidskrifter. Närmast kommer han från Citat Journalistgruppen där han haft ansvar för produktion och utveckling av personal- och kundtidningar åt kunder som Ericsson, SAS, Röda Korset och Novair/Apollo.

Men Robert är också som en liten matrusjka där den ena kompetensen döljer en annan. Trots sin bakgrund i facktidningar och glossymagasin, är Robert även en efterfrågad konsult inom internkommunikation. Något som han hjälpt många små och stora organisationer med.

Vi är glada att ha med honom.

Därför dog DN På Stan

Så la Dagens Nyheter till sist ner papperseditionen av DN På Stan. Låt oss förklara varför det var ett beslut i grevens tid, och varför nästa stora nöjestidning i Stockholm borde vara en renodlad reklamprodukt.

Enkelt uttryckt så har en dagstidnings helgbilaga normalt sett två uppgifter:

1. Att utgöra ett argument i rekryteringen av nya prenumeranter.
2. Att erbjuda en annonskanal till annonsörer som normalt sett skyr dagstidningens pappers- och tryckkvalitet.

Det här är inte rocket science. Framgångsrika dagstidningsbilagor är typiskt sett späckade med annonser, med en packningsgrad som motsvarar ett livstilsmagasins. DN På Stan har inte levt upp till något av detta.

På Stan har under Axel Björklund byggt en utmärkt tjänst på internet och via mobil. Det har helt säkert ökat DN:s relevans i målgruppen unga vuxna i Stockholm, men jag har svårt att se att satsningen påverkar målgruppens motivation att teckna en prenumeration på papperstidningen.

När det gäller annonser har På Stan inte särskilt mycket att erbjuda. Nöjes- och evenemangsannonser är av tradition en liten marknad i pengar räknat. Papperskvaliteten, formatet och den redaktionella miljön är inget som särskiljer den på ett positivt sätt från huvudtidningen, snarare tvärtom.

Två fel av två möjliga är inget som borgar för en livskraftig produkt. Det här vet DN:s tillträdande chefredaktör Gunilla Herlitz som ju närmast kommer från Dagens Industri. DI:s helgbilaga är en framgångssaga. En redaktionell, livsstilsbibel som följer ett framgångsrecept från Financial Times klassiska bilaga How to Spend It. Glansigt papper, bra reportage, strålande bildjournalistik gör att annonsörer som älskar DI:s läsare men skyr dess dagstidningspapper får de argument de behöver för att lägga pengar i tidningen.

Gunilla Herlitz har sagt att hon vill ha färre tidningsryggar i DN. Jag tror att hon menar att hon inte vill driva sidoprodukter som inte bidrar till affären.

Så mycket om affärslogiken. När det gäller informationsbehovet och läsarbehovet så finns det absolut utrymme för veckovis hemdistribuerad evenemangstidning i Stockholm. Vi är många stockholmare i 30-40-årsåldern som saknar en bra nöjesbilaga i våra morgontidningar. Vi har inte tid att hålla oss uppdaterade, men vi vill gärna att någon tipsar oss vid frukostbordet om evenemang som vi annars bara får uppleva som recensioner i den kulturbilaga som På Stan nu flyttar in i.

För något år sedan befann jag mig i en diskussion med en av stadens viktigaste arenor om att starta en evenemangstidning med höga redaktionella ambitioner som skulle fylla just den funktionen. Den skulle distribueras som annonsbilaga med morgontidningarna. Och med dagens nyhet från Marieberg minskade bruset.

Jag är fortfarande kär i den idén. Den blev dessutom just ännu bättre (tack, Gunilla!).

Robert